Drömmen var att gifta sig när han kom hem

Ghal Singh Rais pappa Sarki Bahadur bor i samhället Mai i östra delen av Nepal.

– Min son tog sitt liv på den femtonde dagen efter att han nått fram till Qatar. Han lämnade själv världen och lämnade oss med en obeskrivlig och evig smärta, säger pappan Sarki Bahadur.

När han beskriver sin son är det ord som ärlig, hälsosam och artig som pappan först kommer att tänka på.

– Jag avrådde honom från att resa men han sa att han ville till Qatar för att lyfta oss ur fattigdom. Men beslutet att åka var hela hans familj med och tog. Han förankrade det hos alla.

Strax före avresan blev han sjuk och fick vård på ett av de större sjukhusen i huvudstaden Kathmandu. Men efter att ha tillfrisknat så reste han till Doha och började arbete på ett stadens många lyxhotell.

– När han ringde hem berättade han att han aldrig behövde gå ut i värmen. Det hade han varit oroad över. Men att allt var nytt och konstigt. Språket, maten, kulturen gjorde att han kände sig nervös.

Pappan sa till sin son att han när som helst kunde komma hem igen om det var för svårt eller om han kände att det inte var rätt.

– Jag sa till honom att jag kunde skicka pengar för flygbiljetten hem. Men han sa att allt nog skulle bli bra till slut och han skulle ge det lite tid.

Hans plan var att jobba i två år och sedan återvända hem. Så blev det inte, redan efter en månad kom hans kropp tillbaka till Kathmandu.

– Först försvann han plötsligt och ingen i familjen fick tag på honom. Det gick en hel vecka innan rekryteringsfirman i Nepal informerade oss om att han hade tagit sitt liv. Aldrig. Det tror vi inte på.

När de frågade hans vänner och kollegor i Qatar så sa de att han hade hängt sig i takfläkten med hjälp av sin livrem.

– Det fans ett sår i nacken men vi har aldrig fått någon klarhet i om det var så det gick till eller om det fanns en annan verklig orsak till hans död. Vi var helt enkelt tvungna att tro på vad de sa till oss att tro.

Efter sonens död fick de också veta mer om hans jobb. Han hade fått i uppgift att jobba med catering av mat till de som jobbade med att bygga en av arenorna.

– Han kan ha fått panik över arbetsförhållandena på bygget och tagit sitt liv, så kan det ju vara, funderar pappan.

Rekryteringsfirman som ordnade jobbet till honom i Qatar hade fått 7900 kronor. Pengar familjen inte fick tillbaka. Totalt hade familjen tillsammans lagt ut nära 22 500 kronor för flygbiljetter och allt runtomkring.

Från företaget han jobbade för fick de 3500 kronor och en kropp.

I samband med att kroppen kom hem fick familjen 53 000 kronor från Foreign Employment Board och ytterligare 107 000 kronor från försäkringsbolaget

Ghal Singh var pappans äldsta son och han var ogift när han reste. Pengarna han tjänade hoppades han skulle innebära att han kunde gifta sig när han kom tillbaka.

– Mina andra barn är fortfarande unga och vår ekonomiska situation nu är svår. Vi har vår åkermark som vi knappt kan leva av. Men vi är alla nu också rädda efter att en person som var så ung kunde dö när allt han ville var att arbeta ihop lite pengar. Det släckte vårt hopp.

Förutom sorgen måste de använda en del av pengarna till att betala tillbaka lånen.

– Men det svåra är att alla våra framtidsplaner är krossade. Vi hade tänkt att med inkomsten från Qatar kunde vi starta något här i Nepal. Nu ser jag inte någon utväg. Det är som om en förbannelse nu vilar över min familj, säger Ghal Singh Rais pappa Sarki Bahadur.

(8)