Jobbet som städare var hårt

Under hela förra året brukade Rada Chinna Ramoji ofta berätta för sin fru Rada Sujatha att de saknade folk på arbetsplatsen i Qatar på grund av Covid-19.

Bristen på arbetskraft blev bara värre och värre och i januari 2021 var situationen så akut att alla som var friska och kunde jobba fick längre pass.

Själv jobbade Rada Chinna Ramoji med att städa för ett privat företag i Doha och tjänade 1900 kronor i månaden för att jobba åtta timmar om dagen.

– I januari i år så uppstod det arbetskraftsbrist och han började jobba 12 timmarspass, ibland så mycket som 16-timmar. Han var alltid vaken och på benen, berättar frun Rada Sujatha på telefon från byn Dabba i regionen Telanganas Jagtialdistrikt.

Utanför öser regnet ner och hon använder barnens smartphone som de både döttrarna 12 och 16 år gamla har använt allt sedan pandemin slog till och tvingade alla till distansundervisning.

Någon gång mellan den 24 och 25 januari så dog Ramoji. Efter sig lämnade han en sörjande familj men också en skuld på 1 800 kronor.

– Jag fick veta att han dött av en hjärtattack i sömnen morgonen efter när jag väntade på att han skulle ringa mig. Vi brukade alltid pratas vid klockan sju på morgonen, säger änkan Rada Sujatha.

Ramoji var 41 år och het frisk.

– Han städade när det hände och började klaga på smärtor i bröstet. Och sedan hade han börjat skrika. En ambulans kom som körde honom till sjukhuset men… han överlevde inte.

Hans kvarlevor flögs till Hyderabad med Qatar Airways den 30 januari samma månad. Familjen menar att han var en fullt frisk man som inte hade några dolda sjukdomar eller dåliga värden.

Innan resan till Qatar jobbade Ramoji på fälten som daglönare. Han tjänade aldrig tillräckligt för att den lilla familjen skulle klara sig. I byn hade redan flera vänner och grannar rest till Qatar och det inspirerade Ramoji att ge sig av.

– Första gången han reste var 2014, under tre års tid så kom han inte hem, ens för en dag oavsett vilka högtider som firades. Istället jobbade han ihop sina 1800 kronor. Månad efter månad, berättar Rada Sujatha.

I sju års tid jobbade han på samma jobb med samma lön. Han hade hoppats att få en löneökning i år. Ett år som var det hårdaste av dem alla.

Han pratade ofta med frun om hur hårt jobbet var, bristen på sömn, och hur ont det gjorde av att behöva stå upp så länge när han ständigt beordrades övertid eftersom han var en senior medarbetare.
– Varje dag så ringde han mig klockan sju på morgonen innan han började göra sin plikt. Han stora oro var att våra barn inte skulle växa upp och kunna försörja sig. Han gjorde allt för att de skulle studera och leva bättre liv. Så för deras skull gick han upp varje morgon och fortsatte, säger Sujatha.

Änkan jobbar numera med att rulla tobak som en beedi för vilket hon tjänar 122 kronor i månaden och kan ta ut ytterligare 245 kronor i ersättning från staten för att de är så pass hälsofarligt.

För att klara alla omkostnader i samband med begravningen och skolavgifter tog änkan nyligen ett lån på 60 000 kronor, utöver det lån på 12 000 kronor som mannen tagit tidigare.

– Jag kan inte betala tillbaka den summan. Räntan gör att det bara växer och växer. Vår finansiella situation är helt fruktansvärd, säger hon.

(30)