Tusentals gästarbetare har dött sedan Qatar tilldelades fotbolls-VM 2022.

Shohag Madbar kom från en by i Sharoatpurdistriktet och familjen berättar att de hade betalat 54 000 kronor till en rekryterare för att kunna skicka sonen till Qatar. – För att få råd sålde vi delar av vår bästa jordbruksmark och även en del boskap, berättar släktingarna. Väl framme i Qatar jobbade Shohag Madbar för företaget Challenger Trading and Contracting som bland annat försåg de många byggarbetsplatserna med utrustning. Lönen var oregelbunden och han fick bara ibland ut sina 1068 kronor i månaden som han var lovad. Den 15 maj 2020 hittades han död i sin säng av rumskamraterna.

För 19 år sedan reste Sita Kumaris man Kubir Singh BK till Qatar för att säkra de två döttrarnas och sonens framtid. Nu skulle han snart resa hem för gott. Under de sista samtalen med familjen sa han att han var klar med Qatar. – När han väl kom var det för sent. Han låg inslagen i en låda, säger änkan Sita Kumari. Enligt familjen såg företaget som Kubir Singh BK gav 19 år av sitt liv inte till att han fick vård när han blev så sjuk att han dog. – De tvingade honom att jobba även när han var sjuk. Nu står vi utan försörjning och jag tror alla kan förstå vad det kommer att leda till.

Srinivas var kranförare i Qatar och jobbade på ett lokalt byggföretag. – Jag fick veta att han skulle ha dött en ”naturlig död” men det tror jag inte på. Hur kan en helt frisk man bara dö på fläcken? Jag tror att han slogs ihjäl, säger Srinivas fru Anitha Narukulla. Srinivas var en uppskattad arbetare. 2019 fick han en smartphone av sin chef. – Min man berättade för mig att flera av kollegorna blivit avundsjuka. De hade börjat slåss, minns Anitha. Två månader senare var han död. När kroppen kom i ett paket låg det ett mindre paket bredvid. I det låg telefonen.

Sujan Miah från Bangladesh var 32 år gammal när han dog i Qatar den 24 september 2020. På det officiella dödscertifikatet står det att han dog av naturliga orsaker. Men Sujans bror säger till Amnesty International att han var fullt frisk när han reste. I landet jobbade han med att lägga rör i öknen. Allt arbete skedde utomhus i hettan och under de fyra dagar som föregick hans död var det 40 grader i skuggan. Sujans syskon beskriver förlusten som ”ofattbar” för Amnestys personal som träffat familjen i Bangladesh.

Den 18 november 2019 fick Latha Bollapally ett samtal från Qatar. Hennes man hade fått en hjärtattack kvällen innan på sitt rum. Tio dagar efter sin död nådde kroppen fram till byn. Totalt hade mannen jobbat 12 år utomlands. – Han berättade aldrig något om sin lön eller om arbetsförhållandena eller hur han levde. När han dog fick vi 12 000 kronor som kompensation, säger brodern Rajesh. Om hans liv i Qatar vet familjen väldigt lite. – Han levde ensam, lagade all sin mat själv och när släktingar sa att han skulle ta upp kontakten med familjen distanserade han sig från dem också.

Suman Miah hade betalat 66 000 svenska kronor för att komma över ett så kallat ”öppet arbetsvisum”. Änkan Sumi Akter berättar att hennes man var i bra form och helt frisk när han reste till Qatar. – Han genomgick flera läkarundersökningar innan han kunde resa och var frisk när han kom fram. Men situationen där var inte bra, säger hon. Suman bodde i ett av de större arbetslägren och delade rum med sju andra arbetare från Bangladesh. – Min son var helt frisk men fick en hjärtattack på byggarbetsplatsen och föll ner.