Tusentals gästarbetare har dött sedan Qatar tilldelades fotbolls-VM 2022.

På Sohorols dödsintyg från den 11 november 2020 står det att dödsorsaken var och ”akut leukemi”.– Vi fick höra att han blev medvetslös en vecka innan han dog medan han städade på sjukhuset. Han blev då inlagd, men avled bara några dagar senare, berättar hans syster. Zohorul storasyster Rina Akter och lillasyster Sharmin Akter säger i kör att deras bror var helt frisk och inte hade några åkommor när han reste till Qatar. Som barn var han inte heller sjuklig på något sätt påpekar syskonen.– Efter att vår pappa dog var Zohorul den enda mannen i familjen som drog in pengar, berättar systrarna.

Yam Bahadur Rana från Nepal dog i Qatar den 22 februari 2020 vid 34 års ålder. Han var gift och hade två barn: en dotter som var 11 och en son på 13 år. I dödscertifikatet anges orsaken som ”akut hjärtsvikt på grund av naturliga orsaker”. Yam jobbade som säkerhetsvakt vid Hamad International Airport. Hans fru Bhumisara Rana berättar för Amnesty International att hon tror att hans död har en koppling till arbetsförhållandena. – Han fick sitta ute i solen under långa perioder. Jag tror att hjärtattacken beror på att han torkade ut. Jag hörde inget om att han skulle ha känt sig sjuk, säger hon till Amnesty.

Sujan Miah från Bangladesh var 32 år gammal när han dog i Qatar den 24 september 2020. På det officiella dödscertifikatet står det att han dog av naturliga orsaker. Men Sujans bror säger till Amnesty International att han var fullt frisk när han reste. I landet jobbade han med att lägga rör i öknen. Allt arbete skedde utomhus i hettan och under de fyra dagar som föregick hans död var det 40 grader i skuggan. Sujans syskon beskriver förlusten som ”ofattbar” för Amnestys personal som träffat familjen i Bangladesh.

Manjur Kha Pathan från Nepal dog i Qatar den 9 februari 2021 vid 40 års ålder. På hans dödsintyg står det att hjärtfelet var "ospecificerat” och intyget ger ingen information om de underliggande orsakerna. Hans bror Ahmed Hussain berättade för Amnesty International att Manjur jobbade som truckförare och att han var frisk. De pratade ofta om hans jobb och han klagade över långa arbetsdagar, värmen och att luftkonditioneringen i trucken ofta var trasig. Men aldrig över hälsan. Eftersom han dog i bostaden och inte på jobbet täcks inte fallet av lagarna om kompensation i Qatar.

Tidigt på morgonen den 30 juli 2019 var han tidigt på plats, före soluppgången, på byggarbetsplatsen Al Rayyan där nya hus uppfördes i Doha. Den här dagen skulle han lägga kakel. Familjen hemma i Bangladesh fick veta vad som hänt när barnens farbror som också jobbade i landet ringde hem. – Kollegorna hittade honom på golvet så de körde honom till ett sjukhus, men väl framme så kunde läkarna bara konstatera att han var död, berättar familjen som bor kvar i Fenidistriktet i Bangladesh.

Det har gått över två decennier sedan Khina Bistas man, Amit Karki första gången reste till Qatar. – Helt ärligt så har vi inte setts så mycket sedan vi gifte oss. Han spenderade sitt liv i Qatar med att jobba för företaget och kom bara hem vartannat år ungefär. Jag uppfostrade våra två sönder här hemma men de lärde aldrig känna sin far och nu är han död, säger Khina Bista. Om det inte vore för barnen skulle hon inte komma upp på mornarna. Ankush har fyllt 11 år och Aarush 7. – De frågar och frågar om pappa. Men jag har inga svar. Ni som inte upplevt det kan bara föreställa er vad som sker i en familj när hoppet om framtiden dör. När den enda som tjänar pengar faller.