Tusentals gästarbetare har dött sedan Qatar tilldelades fotbolls-VM 2022.

Tvåbarnspappan och snickaren Prabhu hittades hängd i rummet där han sov med kollegorna. Tio dagar senare kom en kista med kroppen hem till familjen. – Han berättade ofta att han var trött på allt. Han hade jobbat i Qatar under flera år och varje månad var det tjafs om lönen, berättar den 23-åriga frun. Vid ett av samtalen bara dagar innan han hittades död minns Sucharitha att hennes man sa att det fick vara nog nu. Att han ville hem. – Företaget han jobbat för beklagade inte ens sorgen, eller erbjöd någon kompensation, säger Sucharitha.

I januari 2021 kom kroppen av Mohammad Russel Parvez hem till byn Doulatpur i västra Bangladesh. Den 33 åriga byggnadsarbetaren var familjens enda son och hans kropp hittades i en container i Qatars huvudstad den 22 december 2020. – Sonen jobbade som byggnadsarbetare i landet och föll från en 10-våningsbyggnad, berättar hans mor Shirina Akhter Banu. Efter hans död flyttade hans fru in hos mannens föräldrar. Hon är nöjd med kompensationen hon fått av regeringen och företaget. – Men inga pengar i världen kan ersätta den mänskliga förlusten.

Narayan Prasad Parajuli och Durga Kumari Bhandari jobbade i Qatar. Gifta sedan 15 år. – Vårt liv var bra. Tills min fru plötsligt en dag fick en blixthuvudvärk, minns Narayan Prasad Parajuli. På sjukhuset konstaterade läkarna att hon hade en hjärntumör. Behandlingen sattes in direkt men frun dog efter åtta månader. – Jag har fortfarande inte berättat för Nayan om att hans mamma är död. Han tror fortfarande att hon är på sjukhuset så han får sin mors kärlek artificiellt genom text i sms. Själv kan jag inte vara glad längre, säger Narayan Prasad Parajuli.

Tul Bahadur Gharti från Nepal dog natten till den 28 maj 2020 vid 34 års ålder. På hans dödscertifikat utfärdat av de qatariska myndigheterna står det att döden inföll till följd av ”akut hjärtsvikt på grund av naturliga orsaker”. – Han klagade aldrig över några symptom, jag har svårt att tro att han bara skulle dö, säger frun Bipana till Amnesty International. Hon ville att man skulle obducera mannen men fick av grannar som var i Qatar veta att det inte skulle gå att fastställa dödsorsaken. – Vi hade inga egna barn och det känns som om de eldat upp min man och som om jag brinner i olja.

Subodha Mishra gjorde sin första resa till Qatar vid 18 års ålder. Från det och fram till sin död 2013 tillbringade han bara några månader i hembyn Bhramarpura. – Först åkte han dit för att familjen behövde äta, sedan för att kunna bygga ett hus, sedan för att kunna betala vår utbildning, säger brorsonen Arun Kumar Mishra. Detaljerna kring dödsfallet är oklara. Sorgen är blandad med obesvarade frågor. – Företaget säger att det var en olycka, att en truck backade in i honom. Men vi vet inte, säger änkan Manda Devi Mishra.Foto: Jonas Gratzer Text: Ivar Andersen.

Monir Hossain dog den 16 april 2020 i Qatar när han fick stark ström genom kroppen. Han hade jobbat i tre års tid för en firma i landet som målare. Den 28-åriga änkan Fatima Begum berättar att hon nu flyttat in med sin döda mans föräldrar. – Jag är orolig över hur jag ska ha råd att betala för mina barns utbildning, säger hon. Hela släkten i Cumilla-distriktet i sydöstra Bangladesh har det nu svårt. – Den officiella förklaringen är att det var en ”olycka” men mer vet de inte. Familjen får nu hjälp av grannarna för att klara av vardagsutgifterna.