Tusentals gästarbetare har dött sedan Qatar tilldelades fotbolls-VM 2022.

Det har gått över två decennier sedan Khina Bistas man, Amit Karki första gången reste till Qatar. – Helt ärligt så har vi inte setts så mycket sedan vi gifte oss. Han spenderade sitt liv i Qatar med att jobba för företaget och kom bara hem vartannat år ungefär. Jag uppfostrade våra två sönder här hemma men de lärde aldrig känna sin far och nu är han död, säger Khina Bista. Om det inte vore för barnen skulle hon inte komma upp på mornarna. Ankush har fyllt 11 år och Aarush 7. – De frågar och frågar om pappa. Men jag har inga svar. Ni som inte upplevt det kan bara föreställa er vad som sker i en familj när hoppet om framtiden dör. När den enda som tjänar pengar faller.

På morgonen den 24 september 2020 hittade hans arbetskamrater Sujan död i våningssängen i arbetslägret. – Han var bara 32 år och hade inga underliggande sjukdomar, säger Jamal Mollah. Familjen har ännu inte hört något från arbetsgivaren och de har heller inte fått någon kompensation för hans död. – Hans vänner i Qatar samlade ihop pengar för att kunna skicka hem kroppen genom att be om donationer, det var ett fint initiativ, säger Jamal Mollah.

Den 30 januari exploderade en luftkonditioneringsanläggning i köket där Nuruddin jobbade. En månad senare fick familjen hem kroppen från Qatar dit han rest fyra år tidigare för att jobba som kock. Hans fru berättar att hon under de tio åren som gift med Nuruddin nästan aldrig träffade honom. – Vi gifte oss på telefon när han jobbade i Dubai och var inte tillsammans många dagar under vårt tioåriga äktenskap, berättar Mosamamat Nazma Akter Beauty Chowdhury som är 26. Nu måste hon ensam försörja familjen. – Min enda önskan nu är att våra två söner ska kunna gå kvar i skolan.

Den 18 november 2019 fick Latha Bollapally ett samtal från Qatar. Hennes man hade fått en hjärtattack kvällen innan på sitt rum. Tio dagar efter sin död nådde kroppen fram till byn. Totalt hade mannen jobbat 12 år utomlands. – Han berättade aldrig något om sin lön eller om arbetsförhållandena eller hur han levde. När han dog fick vi 12 000 kronor som kompensation, säger brodern Rajesh. Om hans liv i Qatar vet familjen väldigt lite. – Han levde ensam, lagade all sin mat själv och när släktingar sa att han skulle ta upp kontakten med familjen distanserade han sig från dem också.

Tidigt på morgonen den 30 juli 2019 var han tidigt på plats, före soluppgången, på byggarbetsplatsen Al Rayyan där nya hus uppfördes i Doha. Den här dagen skulle han lägga kakel. Familjen hemma i Bangladesh fick veta vad som hänt när barnens farbror som också jobbade i landet ringde hem. – Kollegorna hittade honom på golvet så de körde honom till ett sjukhus, men väl framme så kunde läkarna bara konstatera att han var död, berättar familjen som bor kvar i Fenidistriktet i Bangladesh.

Suman Miah hade betalat 66 000 svenska kronor för att komma över ett så kallat ”öppet arbetsvisum”. Änkan Sumi Akter berättar att hennes man var i bra form och helt frisk när han reste till Qatar. – Han genomgick flera läkarundersökningar innan han kunde resa och var frisk när han kom fram. Men situationen där var inte bra, säger hon. Suman bodde i ett av de större arbetslägren och delade rum med sju andra arbetare från Bangladesh. – Min son var helt frisk men fick en hjärtattack på byggarbetsplatsen och föll ner.