Tusentals gästarbetare har dött sedan Qatar tilldelades fotbolls-VM 2022.

Manjur Kha Pathan från Nepal dog i Qatar den 9 februari 2021 vid 40 års ålder. På hans dödsintyg står det att hjärtfelet var "ospecificerat” och intyget ger ingen information om de underliggande orsakerna. Hans bror Ahmed Hussain berättade för Amnesty International att Manjur jobbade som truckförare och att han var frisk. De pratade ofta om hans jobb och han klagade över långa arbetsdagar, värmen och att luftkonditioneringen i trucken ofta var trasig. Men aldrig över hälsan. Eftersom han dog i bostaden och inte på jobbet täcks inte fallet av lagarna om kompensation i Qatar.

Hans plötsliga och oväntade död på byggarbetsplatsen kastade in hans familj, bestående av fem personer i en ekonomisk kris med stora skulder att betala. – Vi har inte fått någon kompensation från Qatar, så livet har varit svårt som ensamstående med tre barn, säger änkan. Under sina fem år i Qatar fick han påhugg som snickare på olika byggen men lyckades aldrig få en stabil inkomst eller ett fast jobb. Enligt familjen räckte inte pengarna och det var sällan han skickade hem något överskott.

I maj 2020 kom Delowar Hossainis kropp tillbaka till huvudstaden Dhaka. När han drabbades av stroke togs han till sjukhus men hans liv gick inte att rädda. Familjen berättar att det var hans andra stroke sedan han började jobba på den konstbevattnade jordbruksanläggningen. – Efter den första reste han hem en tid för att hämta kraft, berättar änkan Nasrin Akhter. Familjen fick kompensation från företaget och regeringen i Bangladesh. Med de pengarna blev familjen blev skuldfri. Så fort hennes två söner, som nu går i högstadiet, har tagit examen planerar de båda att resa till Qatar.

Den 30 januari exploderade en luftkonditioneringsanläggning i köket där Nuruddin jobbade. En månad senare fick familjen hem kroppen från Qatar dit han rest fyra år tidigare för att jobba som kock. Hans fru berättar att hon under de tio åren som gift med Nuruddin nästan aldrig träffade honom. – Vi gifte oss på telefon när han jobbade i Dubai och var inte tillsammans många dagar under vårt tioåriga äktenskap, berättar Mosamamat Nazma Akter Beauty Chowdhury som är 26. Nu måste hon ensam försörja familjen. – Min enda önskan nu är att våra två söner ska kunna gå kvar i skolan.

För fyra år sedan reste Som Bahadur Shrestha till Qatar från hembyn i Nepal för att jobba som säkerhetsvakt. – Hans vänner som sov i samma rum som honom märkte på morgonen att Shresta dött i sömnen under natten. Hemma i Nepal står nu familjen utan inkomst. – Han hade köpt en massa presenter till sonens födelsedag som han skulle ha med sig när han kom hem. Dagen innan han dog var han och shoppade och han berättade om klockan han köpt till vår mamma, skorna till min bror. När kroppen kom till flygplatsen tillsammans med pappans tillhörigheter var alla presenterna borta. – Det enda som var kvar i väskan var hans mobil.

Bine Bahadur Bishworkarma reste till Qatar för 20 år sedan och jobbade fram tills sin död på ett byggföretag. Under alla år i Qatar uppmanade han alltid barnen att studera hårt och försöka få ett jobb i Nepal. – Han förbjöd barnen att resa utomlands och jobba, berättar änkan Nir Maya BK. När så pandemin slog till blev han rädd. – Hans arbetskamrater berättade för mig att de tror han tog sitt liv eftersom han var rädd för att dö en plågsam död. Vi är nu alla som föräldralösa barn. Hela familjen, berättar Nir Maya BK.