Madhu Bollapally

Madhu Bollapally
Hittades livlös på golvet
Den 18 november 2019 fick Latha Bollapally ett samtal från Qatar. Hennes man hade fått en hjärtattack kvällen innan på sitt rum. Tio dagar efter sin död nådde kroppen fram till byn. Totalt hade mannen jobbat 12 år utomlands. – Han berättade aldrig något om sin lön eller om arbetsförhållandena eller hur han levde. När han dog fick vi 12 000 kronor som kompensation, säger brodern Rajesh. Om hans liv i Qatar vet familjen väldigt lite. – Han levde ensam, lagade all sin mat själv och när släktingar sa att han skulle ta upp kontakten med familjen distanserade han sig från dem också.
Berättat för Blankspot
Den 43-årige Madhu Bollapally lämnade den 13-åriga sonen och frun i Bangalore, Indien för att jobba i Qatar redan 2012. I november 2019 hittades han livlös på golvet i rummet där han bodde med arbetskollegor.
Kort därefter, den 18 november 2019 fick hustrun Latha Bollapally ett samtal från Qatar. Kollegorna berättade att hennes man hade fått en hjärtattack kvällen innan på sitt rum. Mannen jobbade som laboratorieassistent med att blanda mediciner på ett sjukhusen.
– Han kom aldrig hem och hälsade på efter att han reste. Under de sju år som han var i Qatar så pratade han med oss på telefon tre gånger. Den senaste gången var nio månader före sin död, berättar Madhus son den 21-åriga Rajesh på telefon från byn Mendora i Telenganas Nizamabad distrikt.
Likt tusentals andra dödsfall registrerades orsaken som ”hjärtattack till följd av naturliga orsaker”.
Tio dagar efter sin död så nådde kroppen fram till byn. Även efter faderns död så tvekar Rajesh att berätta så mycket mer om varför familjen slutade att prata med varandra.
– Han gillade inte att prata med sin familj. En gemensam släkting som bor i Qatar besökte honom en gång och berättade att han kunde ringa hem när han ville. Kort efteråt skickade han hem 5400 kronor och när han ringde ett år sedan frågade han hur det var med oss… men det är allt.
En av sönerna föddes 2008 ungefär samtidigt som Madhu reste till Mellanöstern första gången för att arbete. Det första landet han jobbade i var Oman som byggnadsarbetare. Efter två års arbete återvände han hem till Indien en kort period för att sedan flytta till Qatar 2012.
Efter två år i landet hade han lärt sig engelska och andra färdigheter vilket gjorde att han fick jobb som laboratorieassistent, berättar sonen.
– Men han berättade aldrig något om sin lön eller om arbetsförhållandena eller hur han levde i Qatar. När han dog fick vi 12 000 kronor som kompensation, säger Rajesh.
Han vet inte om Madhu hade några planer på att återvända till Indien då de enda fragmenten av information om hur han tänkte kom via släktingen som också bodde i Qatar.
– Han levde ensam, lagade all sin mat själv och när min morbror låg på honom och tjatade att han skulle ta upp kontakten med familjen så distanserade han sig från honom också, berättar Rajesh.
Den 21-åriga sonen jobbade förut som säljare på en stormarknad i staden Hyderabad men återvände hem till byn när han fick beskedet om pappans död.
– Jag kunde inte bara jobba på som om inget hade hänt och min mamma behövde mig, säger han.
Trots sex års jobb för samma arbetsgivare i landet fick familjen enbart 13 700 kronor efter hans död i uteblivna löner.Så fort begravningens alla ceremoniella riter var avklarade flyttade Rajesh och mamman in i mormor och morfars hus i grannbyn.
– Min mamma jobbar, precis som de flesta andra kvinnor här som beedi med att rulla tobak och tjänar småpengar. Jag tar också en del enkla jobb och tjänar lite pengar men det räcker inte. Den närmaste staden nära byn ligger 12 kilometer bort… så det är svårt men jag letar jobb, för alla oss här i byn har nedstängningen på grund av coronapandemin varit väldigt tufft för oss, säger Rajesh.
(19)
Permalänk