"Qatar tog honom ifrån oss"

För elva år sedan tog familjen ett beslut. Pengarna räckte inte och frun och barnen Binita Makhim och Anita Makhim bestämde sig för att mannen som så många andra i byn skulle försöka få ett jobb i Qatar. Det var inte den första gången Hari Prasad Makhim rest utomlands för att jobba. Under flera år bodde han i Saudiarabien för att kunna försörja frun och de båda döttrarna.

– Vi hade inte pengar för att kunna skicka barnen till skolan eller till mat och hyra. Dessutom var möjligheterna till att få ett bra betat jobb i Nepal små så därför reste han till Qatar, berättar änkan Bishnu Kumari Makhim.

Jobbet som lastbilschaufför var intensivt och under alla år i Qatar reste han bara hem två gånger och stannade endast ett par dagar för att missa någon månadslön.

– När han började skicka hem pengar så flyttade vi till Dharan i Sunsari distriktet där utbildningen var bättre. Det han tjänade räckte nu precis till levnadsomkostnaderna och skolavgifter.

Senast han skickade hem pengar var för tre månader sedan och då kunde frun hämta ut 3000 kronor.

– Vi pratade i telefon tre, fyra gånger i veckan. Han sa att han inte kunde spara mera pengar eftersom kostnaderna för boende och olika avgifter till trafikpoliserna åt upp mycket av lönen.

I takt med att döttrarna blev äldre behövde familjen mera pengar. Men den 15 november 2020 dog han.

– När jag ringde honom på olycksdagens morgon sa han att han inte mådde bra. Jag bad honom att ta sig till ett sjukhus för att kolla sina värden. Han höll med mig om att det var vad han borde göra. Men när jag ringde några timmar senare så svarade han inte. Jag ringde och ringde. Då visste jag inte att han redan var död.

Hari Prasad Makhims rumskompis Dil Kumar Nepali har i detalj gått igenom olyckan med familjen. Som busschaufför brukade han varje dag köra arbetare till och från bostäderna och byggarbetsplatserna. Han var på väg tillbaka vid fyratiden på eftermiddagen och skulle vara ledig fram tills klockan nio nästa morgon när han skulle plocka upp arbetslaget igen. Men plötsligt slutar bussens bromsar att fungera och kollisionen är oundviklig.

Änkan reste ut till flygplatsen tillsammans med dottern för att hämta ut kroppen som anlände till flygplatsen i Kathmandu tio dagar efter olyckan. Men där brast det.

– Jag fixade det inte och svimmande av. Det var så många tankar. Han hade jobbat långt borta ensam, så hårt, så länge, bara för mig och våra barn. Efter att vi gifte oss har han tillbringat nästan all tid i Qatar.

Eftersom änkan kände till att det fanns kompensation att få ut och hon började att tillsammans med mannens bror att ta kontakt med myndigheterna i Nepal.

– Vi fick ut 62 000 kronor från hans företag och ytterligare 52 000 kronor från Nepals arbetsmarknadsdepartement (Foreign Employment Board of Nepal). Men den livförsäkring han hade har inte gett något ännu.

Kroppen kom hem men inget annat av mannens tillhörigheter.

– Qatar berövade oss vår försörjare. Med honom förlorade vi hoppet om livet. Vi känner oss som faderlösa barn och framtiden ser mörk ut, säger Bishnu Kumari Makhim.

(22)