Tusentals gästarbetare har dött sedan Qatar tilldelades fotbolls-VM 2022.

Tvåbarnspappan och snickaren Prabhu hittades hängd i rummet där han sov med kollegorna. Tio dagar senare kom en kista med kroppen hem till familjen. – Han berättade ofta att han var trött på allt. Han hade jobbat i Qatar under flera år och varje månad var det tjafs om lönen, berättar den 23-åriga frun. Vid ett av samtalen bara dagar innan han hittades död minns Sucharitha att hennes man sa att det fick vara nog nu. Att han ville hem. – Företaget han jobbat för beklagade inte ens sorgen, eller erbjöd någon kompensation, säger Sucharitha.

I februari 2020 hämtade familjen ut den 20-åriga Bishal Rayhans krop på flygplatsen. Av företaget fick de inte reda på så mycket mer än att sonen omkommit i en bilolycka i Qatars huvudstad Doha den 27 januari 2020. – Han hade bara jobbat i Qatar i nio månader när det hände, berättar den i dag 47-åriga pappan Bipul Rayhan. Efter att ha tagit emot kroppen har Bishals mamma varit som paralyserad och pappan försöker nu överleva med sin handikappade fru och de två barnen i Bhairab i Kishorganj i mellersta Bangladesh.

Ghal Singh Rai jobbade som städare i ett av lägren där de som byggde Qatars fotbollsarenor bodde. Hans familj hade betalat 12 000 kronor till en rekryteringsfirma för jobbet. Men efter bara en vecka tog han sitt eget liv i oktober 2019. Kollegor i Qatar sa att han hade hängt sig i takfläkten. – Det fans ett sår i nacken men vi har aldrig fått någon klarhet. Vi är tvungna att tro på vad de säger till oss, berättar hans far Saarki Bahadur Rai. Pappan sa ofta till sonen att han inte skulle oroa sig. – Klarade han inte av att leva i Qatar kunde han komma hem. Det sa jag till honom om och om igen.

Det har gått över två decennier sedan Khina Bistas man, Amit Karki första gången reste till Qatar. – Helt ärligt så har vi inte setts så mycket sedan vi gifte oss. Han spenderade sitt liv i Qatar med att jobba för företaget och kom bara hem vartannat år ungefär. Jag uppfostrade våra två sönder här hemma men de lärde aldrig känna sin far och nu är han död, säger Khina Bista. Om det inte vore för barnen skulle hon inte komma upp på mornarna. Ankush har fyllt 11 år och Aarush 7. – De frågar och frågar om pappa. Men jag har inga svar. Ni som inte upplevt det kan bara föreställa er vad som sker i en familj när hoppet om framtiden dör. När den enda som tjänar pengar faller.

Suman Miah hade betalat 66 000 svenska kronor för att komma över ett så kallat ”öppet arbetsvisum”. Änkan Sumi Akter berättar att hennes man var i bra form och helt frisk när han reste till Qatar. – Han genomgick flera läkarundersökningar innan han kunde resa och var frisk när han kom fram. Men situationen där var inte bra, säger hon. Suman bodde i ett av de större arbetslägren och delade rum med sju andra arbetare från Bangladesh. – Min son var helt frisk men fick en hjärtattack på byggarbetsplatsen och föll ner.

Yam Bahadur Rana från Nepal dog i Qatar den 22 februari 2020 vid 34 års ålder. Han var gift och hade två barn: en dotter som var 11 och en son på 13 år. I dödscertifikatet anges orsaken som ”akut hjärtsvikt på grund av naturliga orsaker”. Yam jobbade som säkerhetsvakt vid Hamad International Airport. Hans fru Bhumisara Rana berättar för Amnesty International att hon tror att hans död har en koppling till arbetsförhållandena. – Han fick sitta ute i solen under långa perioder. Jag tror att hjärtattacken beror på att han torkade ut. Jag hörde inget om att han skulle ha känt sig sjuk, säger hon till Amnesty.