Frun tror mannen blev mördad

Den sex år gamla Shiva Narukulla har precis lärt sig hur man skickar röstmeddelanden på WhatsApp och varje gång han saknar sin pappa skickar han ett till honom och frågar när han kommer att komma hem.

– Jag fick veta att han skulle ha dött en naturlig död men det tror jag inte på. Hur kan en helt frisk man bara dö på fläcken? Jag har anledning att tro att han slogs ihjäl, säger Srinivas fru Anitha Narukulla på zoom från byn Thippaipali i distriktet Telangana.

Srinivas var kranförare och jobbade på ett lokalt byggföretag i Qatars huvudstad Doha. Lönen han fick för lyftkranen och sitt eget arbete var på 6025 kronor i månaden men summan ”delades orättvist” mellan honom och en person som hade tipsat honom och jobbet samt en annan mellanhand som anställt honom. Men som tjugoåring, för första gången i landet, tänkte Srinivas att det var så det fungerade.

Efter ett par år i Qatar kom Srinivas hem och gifte sig med Anitha 2009 och sedan reste han tillbaka till Qatar igen för att arbete i ytterligare tre år. Efter en tid i Indien reste han tillbaka 2016 för att jobba ett drygt år innan sonen skulle födas. Efter födseln återvända han till Qatar igen för att efter ett år återvända i en liksäck, en månad efter sin död.

– Han tjänade bra med pengar och han bodde i en bostad som företaget ordnade. Det fanns inte så mycket att klaga på. Ibland skickade han mig videos uppe från styrhytten av de höga skyskraporna och hur han åkte i hissen upp och ner till hytten. Jag var så klart oroad för honom men visste att han hade det bra, säger Anitha samtidigt som hon under hela zoom-samtalet fortsätter att rulla tobaken beedi.

2019 fick han en smartphone av sin chef minns Anitha.

– Min man berättade för mig att det var eftersom han var en mönsterarbetare. Men nästa gång vi pratade berättade han att flera av kollegorna hade blivit avundsjuka. De hade börjat slåss, minns Anitha.
Två månader senare var han död. När kroppen kom hem ytterligare en månad senare låg det ett mindre paket inslaget bredvid liket. I det låg telefonen som frun nu använder.

– Jag tror att hans död hade med det här slagsmålet att göra, säger hon.

Det som får henne att tro det är att några timmar innan Srinivas dog så ringde han till henne och sa at han skulle gå ner till marknaden eftersom hade en ledig dag. Det var den fjärde januari 2020.

– Jag ringde honom senare samma kväll men ingen svarade, samma sak nästa dag. När jag ringde hans chef så svarade inte han heller. Först två dagar senare får jag veta att min man var död.

Anitha tvekar inte att kalla det för ”mord”.

– En släkting i Qatar har fått veta av min mans arbetskamrater att natten till den fjärde januari så gick någon in i hans rum och misshandlade honom. Det fanns vittnen som såg honom fly från rummet ner på gatan där han ringde efter polisen. Han togs sen till sjukhuset men efter det vet inge vad som hände.Ett och ett halvt år senare så säger Anitha att hon lever ”ur hand i mun” på existensminimum och drar in cirka 361 kronor på att rulla tobak.

Utöver det tillkommer en statlig ersättning på 241 kronor eftersom jobbet med tobaksbladen bedöms som hälsofarligt.

– Efter att min man dog så lämnade jag in en del guld och juveler till en bank och tog ett lån med smyckena som säkerhet. Men räntan på lånet är hög och med det lilla jag tjänar nu så får jag svårt att betala tillbaka, säger Anitha.

(20)