Dog i sömnen

För fyra år sedan reste Som Bahadur Shrestha till Qatar från hembyn i Nepal för att jobba som säkerhetsvakt.

– Sedan dess tog han inte ut en enda semesterdag och var aldrig tillbaka i hemlandet, berättar dottern Sangita Shrestha.

När han väl tänkte ta ut sin efterlängtade semester och vara hemma under Asar, den månad i Nepal som infaller under sommaren, slog pandemin till och han blev fast även om företaget nu gav honom tillåtelser gick det inte att resa. Under en period insjuknade han själv i viruset med tillfrisknade.

För tre månader sedan fick de reda på att han dött.

– Hans vänner som sov i samma rum som honom märkte på morgonen att Shresta dött i sömnen under natten.

Hemma i Nepal står nu familjen utan inkomst. Mamman, den äldre systern, dottern och hennes fyra år gamla bror var alla beroende av pengarna som skickades hem.

– Min mamma var gravid i femte månaden när pappa reste till Qatar, men han gjorde det av kärlek till den son han aldrig fick träffa, säger dottern. Han reste bort för att vi skulle ha en framtid.

När han ringde hem pratade han alltid om hur mycket han såg fram emot att träffa den son han aldrig träffat eller kramat.

– Han hade köpt en massa presenter till sonens födelsedag som han skulle ha med sig när han kom hem. Dagen innan han dog var han och shoppade och han berättade om klockan han köpt till vår mamma, skorna till min bror.

När kroppen kom till flygplatsen tillsammans med pappans tillhörigheter så var alla presenterna borta.

– Det enda som var kvar i väskan var hans mobil.

Att han blev kvar så länge i Qatar utan att komma hem hade också att göra med att han tog ett nytt lån för att familjens äldsta dotter skulle kunna resa utomlands och för att den yngsta dottern skulle kunna studera.

– Vi bad honom att återvända, men han hade räknat på lånet och vägrade, han var orolig över att återvända till ett av pandemin nedsläckt Nepal och bli arbetslös. Så han stannade kvar, säger dottern.

När han dog visade det sig att han inte förnyat sitt arbetstillstånd och därför betalas ingen kompensation ut. Vare sig hans innestående övertid, bonus eller den sista lönen.

– Det hade gått att göra digitalt, men det visste nog inte min pappa om, så vi fick bara ut 7500 kronor från företaget som kompensation. De lurade honom!

Eftersom mannen stod för familjens inkomster är lidandet nu stort.

– Vi sörjer hans död men är också arga över att han inte får ut sina pengar han har rätt till eller får kompensation. Myndigheterna här i Nepal säger nu att han kan endast kan få ut 1800 kronor, men inte ens det har vi kunnat kvittera ut. Vi har försökt kontakta hans arbetsgivare men nu har vi gett upp.

Hans mamma svimmar ofta av blodtrycksfall och gråter så fort sonen kommer på tal.

– Vi försöker trösta henne men det är lönlöst. Vi saknar alla vår pappa så mycket, säger dottern till Som Bahadur Shrestha, Sangita Shrestha.

(52)